2007-02-23

Moderaterna fortsätter trianguleringen.

Moderaterna fortsätter sin vandring mot mitten. I förslaget till nytt handlingsprogram betonar Moderaterna frågor som tidigare varit paradfrågor för vänsterblocket: jämställdhet, miljö och utanförskap. Trianguleringen blir extra tydlig av att handlingsprogrammet givits namnet "Vår tids arbetarparti".

1. Kampen mot utanförskapet

Att handlingsprogrammet bär namnet ”Vår tids arbetarparti” är inte en lek med ord. Det speglar vår bärande idé för moderaterna som parti. I en tid då många människor saknar arbete, då den demografiska utvecklingen i kombination med globaliseringen ställer Sverige under ett allt hårdare tryck än tidigare, finns det behov av ett parti som lyfter fram arbetets värde för mänsklig utveckling och välstånd. Moderaterna vill fylla den rollen i svensk politik.

2. Vi lyfter fram jämställdheten som en prioriterad fråga

Länge styrdes familjelivet, samhällslivet och yrkeslivet helt på männens villkor. Mycket har hänt sedan dess, men fortfarande finns många områden där kvinnor är underordnade män. Som ett frihetsparti måste vi bli mycket tydligare i att ge kvinnor och män samma rättigheter och möjligheter. Det handlar om oskäliga löneskillnader, ojämn fördelning av ansvar för barn och hemarbete, olika möjligheter till yrkesval, ojämlik fördelning av resurser inom vård och omsorg samt en stor dominans av män i olika ledande befattningar. Jämställdhet handlar om vilket Sverige vi vill leva i. Vi har inte råd med ett samhälle där mer än hälften av befolkningen inte får vara med på samma villkor. Arbete för att förstärka kvinnors möjligheter är därför en av våra främsta frihetsfrågor.

3. Moderaterna utformar en betydligt bättre miljöpolitik

Vi tror att internationellt samarbete, satsningar på forskning och ny teknik, tillsammans med en översyn av skatter och regelverk, kan öppna för en utveckling där arbetet för en bättre miljö blir hävstång för såväl nya företag som nya arbetstillfällen. Med samma öppna och inkluderande arbetssätt som vi utvecklat vår politik för jobb, skola och brottsbekämpning vill vi nu fördjupa oss i miljöfrågor. Svaren tror vi står att finna i allt från individens egna val till kraftfulla internationella överenskommelser.

2007-02-05

Gahrtons tänkvärda farväl

I Dagens Nyheter idag tar miljöpartisten Per Gahrton efter 26 år farväl av partipolitiken med en debattartikel som sprider visst ljus över hur ett parti ibland måste vara bångstyrigt för att verka trovärdigt. Hans tanke är förstås att texten ska stärka Miljöpartiets förhandlingsposition gentemot Socialdemokraterna inför kommande valrörelse, men resonemanget har allmängiltighet och kan vara bra att ha i bakhuvudet även vad gäller regeringspartiernas inbördes förhållande.

En av mina främsta målsättningar har varit att miljöpartiet skulle undvika att klämmas mellan maktelitens krav på indefiniering/anpassning, utslätning av både idéer och arbetsformer och gräsrötternas och det radikala gröna tänkandets tryck i riktning mot utdefiniering/principfasthet på bekostnad av samarbetsmöjligheter och konkret inflytande. Också denna process har tagit tid och genom erfarenhet malt fram en långtgående konsensus om hur politisk makt kan förenas med trohet mot grundläggande ideal.

Miljöpartiets hantering av regeringskrisen 1991 var maktpolitiskt felaktig och bestraffades därefter av väljarna. Samtidigt var det oundvikligt att ett nytt radikalt parti vid sitt första möte med makten måste markera sin särart genom att presentera ett maximiprogram. Om mp redan då kommit med ett utslätat och anpassat kompromissprogram hade förtroendet för partiets ideologiska hållfasthet för alltid undergrävts.

Det stora offret, att bli utkastad ur riksdagen vid valet 1991, var således ett nödvändigt pris för att behålla långsiktig trovärdighet som radikalt alternativ, ett parti som inte är tvillingsyster till övriga riksdagspartier utan befinner sig i en helt annan dimension. Det var "fundamentalismen" 1991 som gjorde det möjligt för partiet att under slutet av 90-talet och början av 2000-talet inlåta sig på ett organiserat, praktiskt "realpolitiskt" samarbete med socialdemokratin utan att förlora sin själ.

Sahlin vill något!

Det tog några veckor, men idag presenterade Mona Sahlin, som ju är föreslagen ny partiledare för Socialdemokraterna, en politisk idé om vad hon faktiskt vill göra. Tidigare har hennes utlåtanden berört saker hon inte kommer att bry sig om att åtgärda - som regeringens förändringar i a-kassan, eller regeringens satsning på tjänstesektorn. Men idag, på resa i Skåne, distriktet som varit höggljutt kritiskt mot Sahlin, bröts alltså tankepausen.

Till Ekot säger Sahlin att hon vill bearbeta både parti och befolkning för att kunna ro igenom en kvotering - eller individualisering - av föräldraförsäkringen.

– Jag hoppas att vi undan för undan kommer längre mot en kvotering. Vi kanske har gjort fel hittills som tidigare har pratat mest om formerna och alldeles för lite om varför en delning är så viktig. Vad är det som sker på arbetsmarknaden för kvinnor om man inte delar mera lika på föräldraledigheten? Kanske vill jag behålla min kraft där ett tag till för att se hur långt vi kan komma.

Hur viktig är en kvotering för ökad jämställdhet?

– Jag tror att den är jätteviktig. Om man med jämställdhet menar att de åren när barnen är små - som det är idag - att kvinnan tar så stor del av ledigheten så halkar kvinnan efter i löneutveckling på ett sätt som hon inte någonsin kommer i kapp med under hela sitt yrkesliv. Det är inte rimligt.

Om man ser till hur ni behandlade frågan under den sista kongressen, så var det tvärnej från partiordföranden innan kongressen hade diskuterat frågan och det finns ett starkt folkligt motstånd mot att kvotera mer, visar alla undersökningar. Hur ser du på det?

– Jag ska leda ett parti som jag hoppas ska ägna de här två åren fram till nästa kongress åt att bland annat prata om föräldraledigheten. Det finns frågeställningar där varje parti måste våga vara opinionsbildare. Om vi bara tittar på vad vi tror folk gillar eller inte gillar, så är vi inte en förändrande kraft i samhället.
En individualiserad föräldraförsäkring är, som opinionen ser ut idag, ingen valvinnare. Tvärtom vore det en impopulär reform. Men opinionen är inte statisk. Den går att förändra.

Ett problem för Sahlin är att partiets väljarbas har ett ganska konservativt levnadsmönster, och att de så kallat progressiva kvinnor som lockas av detta förslag är färre än dem som kan tänkas fly, givet att kvoteringen påverkar den egna hemmavaron med barnet negativt.

Å andra sidan underlättar ställningstagandet för individualisering ett samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.