2006-12-28

Ny riksdagsgruppsorganisation i s

Socialdemokraterna arbetar med att skapa en ny organisation i riksdagsgruppen för bland annat mediehanteringen. Det första avslöjandet som kommit om hur denna ska se ut ger beskedet att Peter Akinder blir presschef.

Politikerbloggen:

... Göran Perssons tidigare talskrivare och nuvarande pressekreterare Peter Akinder, 36, blir partiets presschef i riksdagen. Kalmarfödde Akinder har tidigare också jobbat för Anders Sundström och Mona Sahlin. Tjänsten som han tillträder inom kort är nyinrättad, erfar Politikerbloggen. Vem som ska efterträda Manuel Ferrer som partiets presschef på Sveavägen 68 är ännu inte klart.
Peter Akinder till Resumé:
- Det stämmer att jag blir presschef. Den nya organisationen som vi sjösätter innebär en förändring i vårt sätt att arbeta. Men jag vill inte gå ut med information om den nya organisationen och vilka kontaktpersonerna blir än. I januari kommer vi att informera all media om hur den nya organisationen ser ut, säger han.

2006-12-16

SSUs Sjödin avgår

Efter att ha dömts av Stockholms tingsrätt för förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd - och av allmänheten för att ha kallat en dörrvakt för "svartskalle" - tillkännagav idag Anna Sjödin via DN Debatt att hon avgår som ordförande för SSU.

Sent en januarikväll gick jag på krogen i Stockholm. När jag ifrågasatte varför en ordningsvakt behandlade min väninna illa och kallade henne "hora" och "fitta" blev jag själv kallad samma sak. Jag blev också misshandlad. Två höll i mig och den tredje slog. Sen vältrades skulden över på mig när vakterna hade pratat ihop sin historia. Mitt ord är uppenbarligen inte värt någonting, inte heller mitt läkarutlåtande eller de oberoende vittnen som beskriver vaktens beteende och språkbruk. Jag blev oskyldigt dömd och jag förnekas möjligheten att få visa det.

Jag har många gånger funderat över om jag kunde ha agerat annorlunda. Men jag tänker inte be om ursäkt för något jag inte gjort för att eventuellt överleva politiskt. Det är nog illa att jag måste betala skadestånd till den man som slog och själv inte har några skador. Jag är inte ensam. Många människor berättar om liknande händelser som det jag varit med om för den som vill lyssna. Jag säger inte att alla krogvakter ljuger och använder övervåld, men det finns rötägg.

Det måste till en politisk förändring. Jag konstaterar att om man har druckit alkohol så har personerna som är satta att hålla ordning på krogen rätt att med samhällets beskydd slå dig sönder och samman och kalla dig "hora" och "fitta" i tjänsten.

Vad är värst? Att bli kränkt och misshandlad? Att felaktigt dömas i domstol? Eller den många gånger hatiska attityd jag fått som knivhugg i ryggen och slag rakt i ansiktet? Detta av samhällets etablissemang som samtidigt glömmer att det kan vara deras son eller dotter som råkar ut för något liknande nästa helg. Jag tänker inte låta mig bli klappad på huvudet.

Det kanske är extremt obegripligt men jag tar ingen skit. Jag är starkare i dag än vad jag var för ett år sedan.

Jag slösar inte energi på det som har varit. Jag tänker inte heller slåss mot väderkvarnar. Däremot lovar jag att på alla sätt jag kan försöka bidra till att inte fler människor behöver gå igenom det som jag och många andra redan har upplevt.

Det jag varit med om förstärker min vilja att försöka förändra samhället och dess avigsidor. De värderingar jag bär på ställer krav. Det handlar om att ärligt och uppriktigt bry sig om hur andra människor har det. Det handlar om att stå upp när det blåser som hårdast. Vackra ideal och principer får bara ett värde om du håller fast vid dem också vid motgång och inte enbart i demonstrationståg.

Jag är tacksam för det förtroende jag fått men av omtanke om SSU lämnar jag i dag mitt uppdrag som SSU:s ordförande. Jag lovar att finnas där för er SSU-kamrater om ni någon gång behöver mig.
Det socialdemokratiska ungdomsförbundet befinner sig nu i ett vakum. Sjödin blev ordförande i en uppgörelse som grundade sig på millimeterrättvisa mellan höger- och vänsterfalangerna i förbundet. Vilken sida som tar makten nu vet ingen.

2006-12-14

Fackförbund vill ha dubbelkommando

En dag innan distrikten ska ha sina nomineringar inskickade till valberedningens ordförande Lena Hjelm Wallén gör sex fackförbundsordföranden en sista ansträngning att dra rekryteringsprocessen åt vänster, åtminstone vad gäller arbetsmarknadspolitik, i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Undertecknarna understryker att det nya ledarskapet bör ha stark facklig förankring, och föreslår att partiet ska ledas av ett dubbelkommando - med en kvinna i topp.

Det finns stor risk att högerregeringens politik leder till en större andel lågavlönade, tillfälliga, okvalificerade och otrygga jobb, ofta på ofrivillig deltid. Därför kommer frågor om arbetets villkor att toppa den politiska dagordningen de närmaste fyra åren.

Detta perspektiv bör nu prägla arbetarrörelsens förnyelsearbete, inklusive frågan om ny socialdemokratisk partiledning. Om villkoren på arbetsmarknaden blir centrala i valet 2010 bör trovärdighet, kunskap och insikt i dessa frågor vara viktiga kriterier när man väljer en ny partiledare.

Det behövs en person som med stor trovärdighet kan tala om och för alla dem som drabbas av otryggare anställningar, hårdare villkor, ett tuffare utanförskap, och i värsta fall lägre löner.

Det är också viktigt att socialdemokraternas nya partiledning har stor trovärdighet i frågor om lika villkor mellan kvinnor och män. Kvinnor ska varken behöva känna sig otrygga om de går ensamma ute på kvällen eller drabbas av lägre status och sämre lön och villkor på jobbet.

Man kommer inte ifrån att en kvinna oftast har större trovärdighet här än en man. Däremot får det inte vara något absolut krav att en ny partiledare måste vara riksdagsledamot.

Ett breddat ledarskap, exempelvis genom en vice partiordförande, skulle skapa förutsättningar också för yngre personer att kunna kombinera ett sådant uppdrag med till exempel att ha små barn.

Det skulle också bidra till en icke-patriarkal ledarstruktur, som låter mer än en stark ledare komma fram, samt till att hålla ihop ett stort parti som lockar många olika grupper.
Debattartikeln undertecknas av Ella Niia, ordförande Hotell- och restaurangfacket; Janne Rudén, ordförande SEKO; Hans Öhlund, ordförande Fastighetsanställdas förbund; Lars-Åke Lundin, ordförande Målareförbundet; Hans-Olof Nilsson, ordförande Livsmedelsarbetareförbundet; Stig Larsson, ordförande Elektrikerförbundet.

2006-12-11

Nuders & Sahlins visioner

Nu när både Margot Wallström och Carin Jämtin avböjt förfrågan om att leda socialdemokraterna blev plötsligt ett referat från ett seminarium från 1 december intressant, eftersom två av partiets sannolika ledare där lade ut texten om sina visioner för rörelsen.

Seminariet arrangerades av Arbetarrörelsens Tankesmedja och ABF Stockholm. Intresset var stort, Sandler-salen var fullsatt och en mängd pressfotografer tog chansen att föreviga de båda huvudtalarna Sahlin och Nuder. Efter att dessa, samt de båda journalisterna Nisha Besara (krönikör på Aftonbladets ledarsida) och Håkan A. Bengtsson (chef för Arena-gruppen), modererade av Carl Tham, gett sina personliga svar gavs plats för en mängd publik-frågor/synpunkter.

Pär Nuder utgick från ett tal som hölls av dåvarande partiordföranden Ingvar Carlsson 1989 när socialdemokratiska partiet firade sitt 100-årsjubileum. Carlsson menade att en socialdemokratisk vision inte målar upp ett paradis, något sådant existerar inte, är inget specifikt tillstånd utan en ständigt pågående process på väg mot visionen det klasslösa samhället.

– Visst har det hänt mycket sedan det talet hölls, Berlin-murens fall, Sveriges ekonomi gick in i väggen och även om vi i internationell jämförelse har en unikt sammanpressad lönestruktur har en elit dragit ifrån ytterligare och vidgat klyftorna, konstaterade Pär Nuder som också erinrade om att EU-medlemskapet och begreppet Vaxholm som symbol för kampen för bevarade kollektivavtal är nytt jämfört med hur det var när partiet hundraårsjubilerade.

– Men kampen för och drömmen om det klasslösa samhället gäller än och förs nu med ytterligare dimensioner där utöver klass även kön och etnicitet är grund för en politik för ökad jämlikhet, menade Nuder och definierade sedan socialdemokratins ”unikhet”:

– Å ena sidan för vi en politik för tillväxt, å den andra en politik för jämlikhet, trygghet och solidaritet. Vi anser att de båda förutsätter varandra. Utan tillväxt inga resurser för rättvis välfärdspolitik, utan trygghet inte den oräddhet som gör att människor vågar ställa om och hänga med i strukturomvandlingen, omskola och vidareutbilda sig, ta nya jobb.

Pär Nuder punktade upp det som han menar är den socialdemokratiska samhällsmodellen:

• Sociala broarna.

Att tack vare systemet med inkomsttrygghet via a-kassan som planka kunna gå från gamla jobb till nya. Det systemet är nu under attack. Samarbetskulturen bryts upp.

• Vårt samhälle bärs inte upp av endast den ena halvan.

Tack vare den samlade familjepolitiken, generös föräldraförsäkring och utbyggd förskola, är också kvinnorna i förvärvsarbete.

• Gröna dimensionen.

Utöver det självklara att rädda miljön och vår planet för kommande generationer ger grön produktion tillväxt, jobb och gynnar ekonomin.

• Offentliga finanserna

Att ha balans i de offentliga finanserna tryggar förutsättningarna för att utveckla välfärden. Motsatsen visade sina plågsamma konsekvenser under 90-talskrisen.

• Öppenhet mot omvärlden.

Vi är ett av världens mest frihandelsivrande folk, vi vurmar för fair trade, och vi är ensamma i världen om att ge en procent i bistånd.

Men vilka är socialdemokratins utmaningar? Pär Nuder nämnde fem:

1. Demokratin i sig själv. Vi måste ha en folklig legitimitet för att ta ut de skatter som välfärden kräver. Därför är det viktigt att ha fortsatt högt valdeltagande.

2. Arbetet som grund i välfärdssystemet. Vi måste föra en ny politik där vi hittar vägar som för människor tillbaka i arbete, lägga en brygga från kassa till arbetsförmedling.

3. Skolan. Vi vill ha en skola som är inkluderande. Vi har delvis misslyckats med ungdomsskolan och det måste vi ta itu med, inte minst sett i ljuset av den nya regeringens skolpolitik som ytterligare drar isär.

4. Offentliga sektorn. Vi står inför att behöva ersätta en generation av hundratusentals anställda, mestadels kvinnor som kom ut i jobb på 70-talet, och som nu börjar gå i pension. Vi behöver ett helt annat förhållningssätt för att lyckas locka unga in i vård, skola och omsorg.

5. Ökad socialdemokratiskt samarbete internationellt. Vi upplever hur kapitalet luckrar upp arbetsrätten, till exempel i Tyskland, genom bland annat så kallade öppningsklausuler och lönerna pressas ned och konkurrensen snedvrids. En facklig-politisk utmaning där det krävs mer av gränsöverskridande samarbete.

Mona Sahlin tog sin utgångspunkt i tre värderingar som grund för det framtida socialdemokratiska samhällsbygget, men började med att peka på en förutsättning för att socialdemokratin som parti ska kunna fortsätta att verka:

- Vi måste vara en folkrörelse, vi måste både ha folk och vara i rörelse. Vi behöver fundera över hur det ska gå till att återkomma till att vara denna folkrörelse, hur vi kan ha tentaklerna ute och lyssna på folk, samtidigt som vi också måste våga påverka opinionen med våra idéer - och alltid vara i opposition mot orättvisor.

Mona Sahlin konstaterade att socialdemokratin behöver också andra debattfora än det egna partiets interna, komma ut och nå andra rörelser, till exempel miljörörelsen och kvinnorörelsen.

Därpå redovisade Mona Sahlin de tre värderingsområden hon valt ut:

• Arbete och välfärd. Vi behöver formulera/motivera det stora uppdraget. Meningen med den socialdemokratiska ideologin är att leva efter den klassiska formeln ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Annars får vi ett samhälle där attityden är att ”du sköter dig”, ”du sköter din egen vård” istället för att ständigt fråga oss vad det är som binder samman familjen i Rinkeby med familjen i Bromma. Båda ska kunna lita på att samhället finns där när de behöver det. Om man blir fattigare i Rinkeby så blir man samtidigt otryggare i Bromma. Därför är det radikalt och rätt att kräva att vi har höga tak i socialförsäkringarna. Och vi måste ha målet arbete åt alla, inte arbete åt ganska många.

• Människan är målet. Vi bekämpar allt som förhindrar att människor kan leva ett värdigt liv. Se på resan som partiet gjort, från att enbart har tänkt i termer av klass. Nu får vi inte släppa vår strategi att se jämlikhetspolitiken i perspektiven klass, kön, etnicitet och sexuell läggning.

Politiken ska omfatta kampen för både kroppen och själen, kunna se ungdomars förtvivlan, motverka sexifieringen av det offentliga rummet, få tillvaron att gå ihop bort från stressen och ge människor chans att påverka sin vardag.

• Alla folks frihet, hela världens fred. Engagemanget formulerat i denna SSU-paroll från 60-talet måste vi återerövra. Vi måste inse att EU finns, att det är en politisk nivå vi måste verka på och använda, inte minst för att möta globaliseringens utmaningar, till exempel världens kamp mot aids och andra sjukdomar som drabbar de fattigaste.

Parodiskt

Det har varit glest med uppdateringar här på Val 2010, eftersom så mycket som skrivs i pressen om partiernas framtid enbart består i spekulationer - och dessutom ofta okunniga sådana.

Men idag finns saker att notera.

Aktuellt i Politiken har sammanställt hur de socialdemokratiska partidistrikten ställer sig inför val av ny partiledare. Margot Wallström leder stort, före Carin Jämtin. Men man frågar sig vad en sån sammanställning är värd efter dagens andra nyheter.

Margot Wallström har nu sagt nej, både till valberedningens ordförande, och till partiets medlemmar.

Göteborgs-Posten skriver:

- Nu är hon alldeles säker. Hon har gått igenom en process och fått det bekräftat för sig själv att hon inte vill kandidera som partiledare, säger Lena Hjelm-Wallén till gp.se.

I förra veckan träffades de båda på det Europeiska socialdemokratiska partiets kongress i portugisiska Porto. Hjelm-Wallén är inte förvånad över hennes definitiva besked.

- Nej, det har varit min känsla och mitt intryck hela hösten. Margot och jag känner ju varandra väldigt väl, säger Hjelm-Wallén.

- Hon är klar på att hon verkligen inte vill. Hennes motiv är väl övertänkta. Men, trots hennes besked så skall valberedningen ha ett möte med henne, säger den socialdemokratiska valberedningens ordförande som på fredag skall lyssna till vad partidistrikten har att säga i partiledarfrågan.
Vilket ju är en upprepning av vad som framkommer i Aktuellt i Politikens intervju med Wallström:
AiPs rapportering av s-föreningarnas och partidistriktens nomineringar av nästa partiordförande har visat att Margot Wallström de facto blir socialdemokraternas nästa partiordförande – om hon säger ja. På Casa Mara slår hon återigen fast att hennes nej är ett nej.

– Alla nomineringar värmer mitt socialdemokratiska hjärta. Att man tror mig om den uppgiften och att många verkar fästa sådana förhoppningar vid mig.

– Samtidigt blir det något som man kan ligga sömnlös för eftersom jag inte ser mig själv som partiledare och inte vill kandidera, så är det bara. Och jag har varit tydlig från början – mån om att inte inge falska förväntningar. Det är otroligt fint att få en sådan uppskattning men jag hoppas att de partivänner som har nominerat mig också kan förstå och respektera mitt ställningstagande, säger Margot Wallström.

Det är ord som känns ärliga och samtidigt väl avvägda.

– Det brukar sägas ”att när partiet kallar så ska man ställa upp”. Min tanke blir då att jag kan bidra på andra sätt, fortsätter Margot Wallström.

Sättet att ”säga det” blev alltså en intervju på Casa Mara. Men frågan är varför hon inte har kommit med beskedet tidigare, via partiets hemsida eller just partitidningen?

– Jag har varit helt konsekvent i allt jag har sagt och har i artiklar, intervjuer och pressmeddelanden under en längre tid sagt att jag inte står till förfogande. Sedan har en del påpekat att valberedningen inte ska utesluta någon innan en person får frågan, andra menar att det här ska vara partiets process och inte medias. Men nu har förväntningarna byggts på ytterligare igen. Många riskerar att bli onödigt besvikna om jag inte klargör det här, samtidigt som förväntningarna är helt orealistiska.
Och då riktas naturligtvis blickarna mot Carin Jämtin. Men idag rapporterar TT att hon också säger nej.
Stockholms arbetarekommun har valt att ta fram tre kandidater, Margot Wallström, Carin Jämtin och Mona Sahlin, utan inbördes rangordning som tänkbara efterträdare till partiledarposten efter Göran Persson. Det sade distriktets ordförande Bosse Ringholm på en presskonferens.

Direkt efter Ringholms anförande sade Carin Jämtin att hon säger nej till att bli partiledare och att hon vill stanna i Stockholm som oppositionsborgarråd.
Den här nomineringsprocessen börjar bli parodisk.

Men det är naturligtvis intet mot hur partiet kommer att se ut med Mona Sahlin som ledare.

2006-12-04

Leijonborg står på sig

I sitt senaste nyhetsbrev skriver Lars Leijonborg om hur han förhåller sig till den allmänna diskussion om Folkpartiets framtid som tycks föras i snart sagt varje spalt. Men Leijonborg, som ju är gammal i gemet, tycker uppenbarligen inte att opinionsstormen är något särskilt, utan försöker bara borsta av sig den värsta resesmutsen innan han stakar ut nya djärva mål.

I veckobrevet skriver han att han fått känslan "att intrånget som faktor som påverkar folkpartiet sakta men säkert klingar av". Vilket jag betvivlar att journalist- och ledarskribentskåren håller med om.

I vilket fall kan man med utgångspunkt från Leijonborgs egna ord göra antagandet att Folkpartiet inte ser ut att vilja flytta sin position på ett tag, trots såna tecken i skyn som att socilliberala Erik Ullenhag blivit partisekreterare och socialliberala Frida Johansson Metso blivit ungdomsförbundsordförande. Men ingen vet förstås hur läget ser ut om två år.

Ur nyhetsbrevet:

Läget

I fredags sammanträdde folkpartiets partiråd. Det kändes väldigt bra. Det blev som vi hade hoppats när vi bestämde oss för att kalla in det för, vad som nu känns, väldigt länge sedan. Det blev ett bokslut över valrörelsen och en nystart inför framtiden. Visserligen är det rättsliga efterspelet av dataintrånget inte över och behandlingen av etikkommissionens rapport återstår. Men känslan är ändå att intrånget som faktor som påverkar folkpartiet sakta men säkert klingar av.

När nu polisutredningen om dataintrånget med sina flera hundra sidor är offentlig och vår egen utredning som utförts av advokat Peter Danowsky också är klar kan konstateras att det jag sade före valet, att folkpartiet redan på tisdagseftermiddagen den 5 september presenterade "huvudbilden", stämmer.

Jag läste härom dagen igenom vårt tvåsidiga pressmeddelande från den dagen och kunde konstatera att den texten i stort sett står sig idag. Redan i första stycket påpekas att socialdemokraterna försöker utnyttja händelsen maximalt i sin valrörelse. Den aspekten har verkligen bekräftats. Som TV 4 rapporterat var deras polisanmälan redigerad så att den bättre in i det politiska mönster de önskade sätta. Och när man går igenom det material som Jodenius skickade över - vilket medarbetar på folkpartiet gjort i samband med att det överlämnats till polisen - är det till största delen totalt ointressant. En medarbetare har genom att använda sökverktyg på nätet kunde påvisa att flera av dokumenten fanns tillgängliga på öppna källor när Jodenius trodde att han hittade något hemligt. Jag har vädjat till socialdemokraterna att offentliggöra materialet, för då kommer det att visa sig för allmänheten att den första upphetsningen byggde på svag grund. Det förtar naturligtvis inte det faktum att medarbetare inom folkpartiet och ungdomsförbundet har agerat felaktigt, men det är viktigt med perspektiv.

Regeringens opinionsstöd har gått ner. Det var mycket väntat. Vi var tidigt under Alliansens samarbete överens om strategin att genomföra de viktigaste nödvändiga reformerna i början av perioden, dels för att de positiva effekterna av dem ska ha lång tid på sig att verka, dels för att vi ska ha god tid på oss att reparera eventuella opinionsmässiga skadeverkningar.

På partirådet lanserades ett projekt för ett sammanhållet idéutvecklingsarbete i folkpartiet kallat "Vision 2014". Tre arbetsgrupper lanserades. Det kommer att komma några till. Direktiven till grupperna och tankarna kring projektet framgår av ett dokument som jag bifogar.

Sammanfattningsvis tycker jag läget är ganska bra, både för regeringen och för folkpartiet. Vi visste att det skulle gå att piska upp en negativ stämning mot våra förslag på a-kasseområdet men tror att det är en riktig väg att gå att skärpa upp kraven på när a-kasseersättning ska utgå och öka andelen egenfinansiering. För folkpartiet blir det möjligen ”sämre innan det blir bättre” eftersom dataskandalen kommer att leva i massmedia ett tag till, men på lite längre sikt är jag mycket optimistisk också om folkpartiets möjligheter att vinna ökat stöd.