2006-11-23

Aftonbladet drar åt vänster

Aftonbladets ledarredaktion, genom Olle Svenning, väljer idag sida i kampen om hur Socialdemokratins ska utvecklas efter Göran Persson. Aftonbladet förespråkar en vänsterlinje, personifierad av Carin Jämtin.

Välj Jämtin

Hon kan leda s förnyelseprocess

Carin Jämtin bör bli ny socialdemokratisk partiledare. Hon kan, som Aftonbladet uppfattar det, leda den förnyelseprocess som partiet måste genomgå både som en följd av det svåra valnederlaget och av den ideologiska villrådighet som orsakade förlusten.

Jämtin är 42 år och har därmed förutsättningar att leda socialdemokratin för en längre period. Den relativa stabiliteten och styrkan hos socialdemokratin beror till en del på den kontinuitet ett långvarigt ledarskap skapat.

Carin Jämtin har haft centrala uppgifter inom socialdemokratin och varit minister, men är inte alltför förbunden med den politiska ledning som underkänts av väljarna.

Hennes förflutna inom arbetarrörelsen innefattar såväl förtroendeposter inom SSU som ansvar för den omfattande biståndsverksamheten inom Olof Palmes internationella centrum.

Inom fackföreningsrörelsen, som förhåller sig neutral i partiledarfrågan, finns påtaglig välvilja till Jämtin.

Socialt svarar hon väl mot Rörelsens ibland stränga eller rentav puritanska krav. Hon har egen erfarenhet av att leva i förortsområde, betydelsefullt också av det skälet att socialdemokratin där måste forma en ny politik. Valförlusterna var nämligen mycket stora i just förorterna.

Jämtin har också bott sammanhängande perioder i Afrika. Lokalt och globalt.

Inom socialdemokratin finns starkt stöd för att en kvinna ska bli ny partiledare och partiet har flera starka kandidater. Förutsättningarna för ett nära samarbete dem emellan måste vara goda.

Carin Jämtins praktik och erfarenhet har till betydande del varit förlagda till den internationella politiken, periodvis placerad en aning diskret och i utkanten av socialdemokratin. Med Jämtin, som ledare, kan partiet knyta an till den solidaritetstradition som främst förknippas med Olof Palme och med tiden också med Anna Lindh.

2006-11-20

Jodå, Mauderniseringen fortsätter

Centerpartiet ska sätta upp klara mål att uppfylla inför valet till EU-parlamentet 2009 och riksdagsvalet 2010, sade idag Maud Olofsson när partiet samlade sitt förtroenderåd. Dubbelt så stort ska väljarstödet bli. En vass udd ska också riktas mot Sverigedemokraterna genom att centern ska fortsätta argumentera för en öppenhet för människor som vill komma hit och arbeta, och för alla människors lika rätt och värde.

Ekot
berättar närmare:

– På samma sätt som vi tog fajten när det gäller övergångsreglerna på temat allas lika rätt och värde, så måste vi ta fajten idag också. När man kollektivt börjar anklaga vissa grupper för att inte behövas eller inte bidra eller på annat sätt utrycker åsikter som jag tycker är acceptabla. säger Maud Olofsson.

Det är Sverigedemokraternas frammarsch i valet som oroar. Där tänker nu centerpartiet synas och höras.

Centern vill ha ett öppnare och mer välkomnande klimat. Man vill att alla som vill och kan arbeta ska få möjlighet att komma till Sverige. Men det blir en hård debatt, tror Maud Olofsson.

Centern ska också ta fram en tydligare politik för arbetslivet och inte bara prata så mycket företagande, säger partiledaren.

Idag sätter också centerpartiet upp en rad mål, som partiet ska infria till nästa val, dels till EU-parlamentsvalet 2009 och till nästa riksdagsval år 2010.

Centern ska behålla regeringsmakten och partiet ska bli dubbelt så stort, ett 16-procentsparti. Man ska också ha jämställda listor, både vad det gäller kön, härkomst och sexuell läggning.

Med tuffa mål ska partiet fortsätta framåt, säger Maud Olofsson.

– Jag kan se att vid tidigare regeringsperioder så har vi hamnat i en förvaltande roll och idéutvecklingen har hamnat på efterkälken. Vi är jätteglada över den här regeringen, men vi ser att vi inte kommer att få igenom allt. Då måste vi fortsätta med idéutvecklingen. Ett parti som inte jobbar med det stannar av i sin egen utveckling.
Olofssons uttalande kan inte tolkas som annat än att partiet ska fortsätta på den väg som blev tydlig för väljarna för ett par år sedan, och som skämtsamt kallas Mauderniseringen. Detta torde lätta de unga centerpolitiker som på DN Debatt den 14 november uttryckte oro för ett avstannade i utvecklingsarbetet.
Bortser man från alliansens samlade dragningskraft finns det flera orsaker till centerpartiets framryckning. Maud Olofssons tydlighet och målmedvetenhet som partiledare är en viktig faktor. Genom Maud kunde fler och helt nya väljare plötsligt känna identifikation med centerpartiet. En annan anledning är att det politiska budskapet var mycket mer konsekvent än vad som var fallet de senaste valrörelserna. Detta beror i sin tur på att partiet under förra mandatperioden medvetet profilerade sig i frågor där man förut varit svag och rent av obetydlig. Vårt EU-engagemang, våra ståndpunkter i frågor som rör minoriteters rättigheter och vår ambition att lyfta den konstitutionella debatten i Sverige har kommit fram på ett helt annat sätt än förr. Det är därför ingen slump att borgerliga ledarsidor i dag ser oss som det mest liberala alternativet i svensk politik.

Även om nuvarande partiledning skall ha all heder av framgången är det viktigt att komma ihåg att centerpartiets förnyelsearbete pågått under en lång period. Det växte fram ur den interna opposition som uppstod under Olof Johanssons sista år som partiledare. I takt med att samarbetet med socialdemokratin kring budgetsaneringen breddades och till sist kom att överskugga all verksamhet i partiet, uppstod en revanschlusta bland yngre och mer frisinnade partiaktiva att ge centerns ideologiska arv upprättelse.

Startskottet blev till sist den interna analys som genomfördes efter katastrofvalet 1998, där såväl en idépolitisk renovering som ett villkorslöst återinträde i det borgerliga blocket gavs högsta prioritet. Förnyelsen kom att kretsa kring arbetet med ett nytt idéprogram som tydligt formulerade centerpartiets liberala värderingar, även om ordet aldrig kom att nämnas där. Processen ledde till en ideologisk diskussion på bredden som inte förekommit på decennier i centerpartiet. Men den strid mot den globaliseringskritiska falangen av rörelsen som följde var mödosam, vilket bland andra Lennart Daléus fick erfara. Likaså har vägen framåt krävt att partiets företrädare stått upp för nya inriktningar. Maud är inte den enda hjälten. Förre riksdagsledamoten Rolf Kenneryd förnyade nästan på egen hand centerns skattepolitik efter att den sönderpräglats av s-samarbetet. Partiets Europapolitik skulle inte ha varit vad den är i dag om inte Daléus och Karl Erik Olsson gått i bräschen för EU och samarbetets möjligheter. Och under förra mandatperioden visade Birgitta Carlsson på mod och ideologisk magkänsla när hon fick partiet med sig i kampen mot övergångsreglerna.

Förnyelsearbetet är alldeles för viktigt för att det skall avstanna nu, efter en betydande valframgång. Vi är övertygade om att centerpartiet har en potential att få ett väljarstöd på omkring 15-20 procent. Det är därför angeläget att partiledningen vågar fortsätta på den inslagna vägen. I det perspektivet kan utfallet i regeringsförhandlingarna ses som något av en besvikelse. Trots sin storlek som näst största rege­ringsparti, tillföll statsrådsposterna enbart politikområden som sedan länge intimt förknippas med centerpartiet.

Vi tror dock att nuvarande regeringskonstellation stärker förutsättningarna för en fortsatt idéutveckling. I och med att greppet redan är säkrat om de traditionellt sett bästa grenarna - företagande, miljö och regional utveckling - har partiet alla chanser i världen att bredda sin profilering på andra områden. Detta är också en förutsättning för att vi skall kunna växa som politisk kraft. Mycket litet tyder på att de storstadsväljare som nu börjat återvända blir kvar om uthålligt jordbruk och regelförenkling blir de enda huvudnumren de kommande åren.

Vi ser att det finns ett behov att utveckla partiets politik när det gäller förnyelsen av välfärden. Centerpartiet skall fortsätta visa prov på mod och nytänkande som i fallet med förslaget om ungdomsavtal på arbetsmarknaden. Partiets profil i frihets- och integritetsfrågor måste upprätthållas och stärkas, liksom vad gäller öppenhet mot EU och omvärlden.
Nu väntar vi bara på lanseringen av tankesmedjan.

2006-11-18

Kremlologi

Vem trodde att kunskaper i kremlologi skulle bli användbara efter Sovjetimperiets fall? Den skolningen kommer nu i vilket fall väl till pass när det gäller att uttolka socialdemokratins framtid. Detta hindrar dock inte kvällspressen från att kraftigt förenkla verklighetsbilden.

Aftonbladet beskriver det socialdemokratiska arbetet med att hitta en ny partiledare som om det vore en falangstrid mellan dem som vill se Margot Wallström som ny ledare och dem som vill ha Pär Nuder. Partietablissemanget, menar Aftonbladet, stöder Nuder.

Bakom den förre finansministern Pär Nuder sägs bland annat Göran Perssons gäng stå.

Det är personer som haft maktpositioner under den tidigare statsministerns ledarskap och som nu ingår i socialdemokraternas nyupprättade oppositionskansli i Gamla stan.

Kansliet leds i praktiken av Pär Nuder, som nu är partiets ekonomisk politiske talesman i riksdagen.

- Att gänget runt Persson vill ha Nuder gör ju i praktiken att det blir så i riksdagsgruppen också, säger en person som Aftonbladet talat med.

Den senaste tiden har kravet på att nästa partiledare måste sitta i riksdagen blivit allt tydligare.

- Jag förstår inte det, man vinner inga val i riksdagen, säger Ilmar Reepalu, kommunalråd (s) i Malmö.

Flera som Aftonbladet talat med antyder att kravet är regisserat av klicken runt Nuder.

- Det har verkligen retat upp personerna bakom Wallström eftersom det diskvalificerar henne, säger en person med stor insyn i partiarbetet.

De som vill ha EU-kommissionären Margot Wallström menar att partiets viktigaste arbete de närmaste åren sker internt och att kravet på en plats i riksdagen då faller.

Att i stället förnya partiet, värva medlemmar och utbilda partiföreträdarna i viktiga framtidsfrågor är A och O.

- Med Nuder blir det mesta sig likt. Samma personer i den innersta kretsen och samma politiska linje som under Persson. Nu krävs förändring och då behövs en fräsch person i ledningen, säger en källa.

Bakom Margot Wallström står spridda grupper. Även här finns företrädare med tunga poster, främst utanför makteliten i Stockholm.

Flera som Aftonbladet talat med säger att jobbet som nästa s-ledare är hennes - om hon vill ha det.

- Men hon kommer inte att säga att hon är intresserad förrän hon vet att hon har ett hundraprocentigt stöd, säger en socialdemokrat.
Men att Wallström skulle bli partiledare är ett utslag av önsketänkande. Hon är snarast den enskilda person som tydligast markerat att hon inte vill.

Istället kanske man ska vända blickarna mot dem som mer oblygt (med s-mått mätt) markerar intresse för posten. Då blir falangstridsliknelsen svårare - även om man kan se ett visst in
slag av ideologiska motsättningar mellan lägren. Mot Nuder, som i någon mån kanske kan beskrivas som ett högeralternativ, ställs då Carin Jämtin, som är mer uttalat vänster.

Efter att hon deklarerat att hon vill behålla sin riksdagsplats trots att hon blivit oppositionsborgarråd i Stockholms stad betraktas hon nu öppet som kandidat till partiledarposten.

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin skrev att Jämtins stol i riksdagen bara kunde tolkas på två sätt.
En förklaring kan vara att hon vill ha ryggen fri. Stockholms socialdemokrater är upptagna i ständiga strider, en kniv i ryggen kan komma när som helst. Att ha reträtten klar kan kännas tryggt.

En annan möjlighet är att Carin Jämtin vill efterträda Göran Persson som socialdemokraternas partiledare. Hon är en av dem som nämns i spekulationerna och har starkt stöd i vissa delar av partiet.

Den valberedning som tillsattes för ett par veckor sedan håller som bäst på att fundera över kravprofilen på den nye partiledaren. Ett som ofta nämns är en riksdagsplats.
Till dessa namn läggs Mona Sahlin, som kanske kan betraktas som ett andranamn för dem som egentligen vill ha Nuder men viker sig för kravet att ledaren måste vara kvinna. En debattartikel i Expressen där Sahlin argumenterar för Hillary Clinton som USAs nästa president tolkas som att Sahlin talar i eget intresse.

Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, tycker dock att Sahlin kunde varit tydligare:
Under rubriken "Äntligen en kvinna som vill ha makt" skriver Mona Sahlin om sina förhoppningar på Hillary Clinton som presidentkandidat i USA.

Alla vi som har förhoppningar på Mona Sahlin som statsministerkandidat i nästa svenska val, hur ser våra chanser ut?

Vill du ha makt Mona så tror jag att vi är ganska många som gärna ser att du får chansen att ta den.
Och jag kan bara hålla med. Den här bloggens tillvaro skulle bli betydligt enklare om bara ett uns av det socialdemokratiska eftervalsarbetet kunde ske öppet.

2006-11-13

Pagrotsky drar åt höger

Man undrar förstås hur mycket bloggar förre kultur- och handelsministern Leif Pagrotsky läser. I bloggosfären har ju debatterats, betydligt oftare än i finmedia, om en socialdemokratisk vänstersväng efter valnederlaget. Och vad som skulle kunna vara alternativet till det.

Exempelvis varnar socialdemokratiska statsvetardoktorn Stig-Björn Ljunggren för nedkörning i vänsterdiket (ingen permalänk, 2006-11-09, kl 19.00):

Träffade några fackliga kamrater och diskuterade det politiska läget.

Jag ger det jag kallar för "scenario 1: Det går åt pipsvängen för Alliansen" 60 procents chans och då gör det inget om (s) som de nu är på väg att göra, köra ner i vänsterdiket och vifta med röda fanor och ropa Kamp! Kamp! Kamp!

Då kommer såssarna tillbaka 2010 med ett svulstigt oppositionsprogram,som dock med hänvisning till de statsfinansiella förutsättningarna efter det borgerliga moraset läggs på is.

Business as usual, med andra ord...

Däremot ger jag 40 procents chans för "scenario 2: En borgerlig hegemoni". Och då innebär arbetarrörelsens vänstersväng att de ställer sig offside fram till(minst) 2014.

Jag tror att den ganska surmulna, deprimerade och håglösa socialdemokrati som nu uppträder, med nervösa människor som inte har ett liv utanför den offentligsubventionerade partistiska tillvaron, inte har så mycket att komma med inför framtiden.

Det måste bli facket som visar vägen. Men deras problem är att de samtidigt måste ta strid för sina medlemmar 2007, för att motivera sin existens, när Alliansen gör attacker mot deras hjärteland.

Det enklaste blir därför att sitta på kanten och vifta med plakat, gå med protestlistor och tjuta som klöverstinna kritter.
Konsekvent läsvärde socialdemokratiska bloggaren Jonas Morian har försökt komma med tips till valanalysgruppen:
Socialdemokratin har gjort sitt sämsta val sedan 1914, i hög grad på grund av att vi inte hade en politik för jobb som verkade trovärdig i väljarnas ögon. Då vore det kanske mer konstruktivt att förutsättningslöst kika på den politik som de facto vunnit väljarnas förtroende än att gå ut i protestaktioner emot den.
Folkpartisten Johan Ingerö, som alltid tycks kunna komma med en egen analytisk vinkel på ett aktuellt politiskt problem, späder på bilden:
Så när den så kallade arbetarrörelsens politiska gren saknar ledare blir det istället den fackliga grenen som tar för sig. Därför har partiet efter valet intresserat sig mer för hur det ska nå ut till sin bas, snarare än hur den ska kunna vinna någon slags trovärdighet utanför LO-kollektivet. Just nu är det de fackliga intressena, och endast de fackliga intressena, som styr skutan.

Det är naturligtvis ingen slump att orosmolnen nu börjar hopa sig över avtalsrörelsen. LO spänner musklerna dels mot det egna partiet och dels mot den nya regeringen.
Men, Pagrotsky hinner nog inte läsa så mycket bloggar. Jag antar att han som andra bedömare sett vartåt partiet drar, och ur sin relativa högerposition bestämt sig för att streta emot i dragkampen.

I SVTs morgonprogram Gomorron Sverige liknade imorse Leif Pagrotsky sitt parti vid en sekt.
-De interna stridigheterna och slutenheten var en stark bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade valet, sade Leif Pagrotsky. Framförallt missade vi medelklassen och storstädernas väljare.

Någon direkt lösning för att vinna tillbaka väljarna vid 2010 års val finns inte, menar Leif Pagrotsky. Däremot måste den socialdemokratiska politiken förtydligas och renodlas.

-För att 2010 vara i en position att vi kan driva en bra politik måste vi vara mer lyhörda och mindre auktoritära. Vår organisation får inte vara så sträng, så sektbetonad och upptagen av interna bekymmer utan i stället lyssna utåt i samhället, säger Pagrotsky.

I debatten i SVT:s Gomorron fortsatte Pagrotsky att döma det egna partiet:

- Nya ideér har mötts med aggressivitet i stället för med uppmuntran. Och nya grupper har inte känt sig välkomna.
Så starka ord har inte tidigare hörts i socialdemokraternas eftervalsdebatt. Pressen jublar (Ab, Exp, DN) I Svenska Dagbladet avslöjas hur det kom sig att kritiken kommer nu från Pagrotsky:
Har du fått några kommentarer från dina partikamrater?

– Nej, inte än, men det kommer säkert. Vi bör diskutera hur vi hittar tillbaka till väljarna. Jag fick frågan och då svarade jag. Ingen har frågat mig förut, säger Leif Pagrotsky till SvD.se
Ska bli kul att se om orden ger någon effekt.

Migrationspolitiken tydliggjord

Karin Johansson på Sydsvenska Dagbladet har trogen sin begåvning intervjuat migrationsminister Tobias Billström om något annat än tv-licenser. Billströms svar är intressanta på många sätt, inte minst eftersom de är som ägnade att parera Sverigedemokraternas framgångar.

Han är bekymrad över asylströmmarna från Irak, och hävdar att det är den tillfälliga asyllagen som trädde i kraft i våras som banade väg för de nya flyktingarna.

– Människor har tyvärr fått intrycket att det är lättare att få asyl i Sverige, trots att vi inte har en annan syn på skyddsgrunderna. Därför vill jag skicka ut en tydlig signal om att vi har exakt samma lagstiftning som vi hade tidigare. Och vi kommer inte att göra avkall på detta. Vi kommer inte så länge som jag är migrationsminister att utfärda några generella amnestier eller tillfälliga asyllagstiftningar.

Sverige är inte det enda landet i Europa som märker av ökande flyktingströmmar. För människor som lever i ekonomisk misär i västra Afrika har spanska Kanarieöarna blivit porten till Europa. Många, många når aldrig målet.

Om några veckor deltar Tobias Billström i ett stort möte i Libyen mellan EU:s migrationsministrar och de afrikanska ländernas samarbetsorganisation. Några veckor senare hålls ett europeiskt ministerråd om migrationsfrågorna.

– Nu måste vi börja agera, säger Tobias Billström, som vill se biståndssatsningar på bred front.

– Vi måste på europeisk nivå rikta in oss på att hjälpa de länder där flyktingarna kommer ifrån. För det är ekonomisk misär som driver fram flyktingströmmarna över Medelhavet och över Atlanten.

Stora flyktingströmmar till Sverige blir också ett hot mot ett av Tobias Billströms främsta mål för migrationspolitiken på nationell nivå: Att korta handläggningstiderna för asylsökande.

– Idag klarar vi inte sexmånadersgränsen. Men det är inte sex månader som ska vara målet, utan tre månader. Jag har ambitionen att jobba stenhårt för att nå det målet under mandatperioden.

Regeringen vill att betydligt färre ska beviljas asyl av humanitära skäl, eller synnerligen ömmande skäl, som det heter numera.

– Den andelen måste minska dramatiskt, säger Tobias Billström.

– Många människor som hör uttrycket humanitära skäl tycker att det låter jättebra. Men det innebär egentligen att människor som har suttit fast i asylprocessen i flera år eller många år släpps in för att de är i ett sådant tillstånd fysiskt och psykiskt att de inte kan avvisas. Det måste vi bort från.

Som riksdagsledamot krävde Tobias Billström obligatoriska dna-test i samband med anhöriginvandring, för att kontrollera att människorna i en familj verkligen är släkt med varandra. Det är en fråga som han tar med sig in i regeringen.

Idag kan dna-tester göras, men bara på frivillig basis.

– Jag är inte främmande för en diskussion om att ändra lagen på det här området. Definitivt inte, säger han.

Han tycker att det är för tidigt att säga om dna-testerna ska vara obligatoriska eller om tvångstester bara ska genomföras i vissa specifika fall.

– Men det absolut viktigaste är att barnens bästa står i första rummet. Jag tycker inte att man ska acceptera skenäktenskap och att människor väljer att komma till Sverige under falska förespeglingar.
Problemet med Sverigedemokraternas framgångar är dock att de sannolikt beror på ett upplevt problem snarare än av faktiska politiska åtgärder. Att väljarnas missnöje kanske rentav är oberoende av flyktingströmmens faktiska storlek.

Unga borgerliga tankesmedjan Captus publicerade en eftervalsanalys där Tino Sanandaji försökte sätta sverigedemokratiska valframgångar i samband med andelen invandrare per valkrets - men fann ingen koppling. Möjligen var andelen brott per invånare en faktor, menade Captus (pdf).
Ett påstående som har gjorts efter valet är att Sverigedemokraterna lyckats väl i områden med få invandrare. Grafen nedan, som visar andel utrikes födda samt röster för Sverigedemokraterna tyder på att så inte är fallet. Det är heller inte så att Sverigedemokraterna har klarat sig bättre i kommuner med många utrikes födda. Det tycks helt enkelt inte finnas någon stark relation mellan andel utrikes födda samt röster för Sverigedemokraterna. Inte heller genomsnittlig inkomst för kommunens invånare eller valdeltagande har ett statistiskt samband med röster på partiet. Däremot kan vi se en viss relation mellan brottslighet i kommunerna och röster på Sverigedemokraterna vilket framgår av figurerna nedan.

Möjligtvis kan en effektiv politisk respons mot Sverigedemokraterna som inte innebär att man tar efter deras främlingsfientliga politik vara mer fokus på brottsbekämpning.

2006-11-10

Ny partisekreterare i centern

Centerpartiets nye partisekreterare heter, erfar Ekot, Anders Flanking. Han presenterar sig själv på sin hemsida:

Jag är pappa till tre ungdomar, 13 (tvillingar) och 15 år. Dessutom har jag ett bonusbarn från Kina (4år). Att vara pappa är mitt livs viktigaste och skojigaste uppgift. Så klart att det också påverkar hur jag vill att vårt Göteborg och samhället i övrigt skall se ut. Jag gick en gång med i ungdomsförbundet för att jag tyckte att det var centerpartiet , som var bäst på miljöpolitik och att man ville flytta ut makten nära medborgarna. För mig gäller det fortfarande - centerpartiet är ett grönt borgerligt parti. Det passar i alla fall för mig. Idag känner jag väldigt mycket för ungdomars frågor. Det är inte så konstigt när man har tre tonåringar. Då blir frågor om skolan och ungdomars vardag viktiga.

Vad har du gjort och vad gör du?

jag har från början gått tre år på gymnasiet, fortsatt på officersutbildning i Stockholm , är numera reservofficer. När jag var 28 år började jag plugga på Göteborgs Universitet och läste på personallinjen med inriktning på ekonomi och organisation (100 poäng) Jag har också läst statskunskap.

Mellan 1989 och 1998 var jag kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Skövde. När jag var 40 ville jag göra något annat och lämnade alla offentligt valda uppdrag. Jag ville inte fastna i heltidspolitiken och jag ville få mer tid med våra barn.
Jag jobbade först i 2,5 år i ett privat tjänsteföretag som konsult och därefter som projektchef för ett samverkansprojekt i tillväxtfrågor. Jag har suttit i bolagsstyrelser- ett större försäkringsbolag och ett litet tjänsteföretag.Detta gör också att jag är särskilt intresserad av samhällsekonomi och näringslivsfrågor.

Under 1990-talet satt jag också i Centerpartiets partistyrelse.Idag är jag ordförande i Centerpartiets valberedning (riket) och vice ordförande i Centerpartiets gemensamma styrelse i Västra Götaland.

Efter att Centerpartiet har ökat från cirka 4500 röster 2002 till ca 8300 2006 i kommunvalet så har jag fått förtroendet att sitta i Kommunfullmäktige från och med den 1/11 2006. Dessutom blev jag ersättare i Regionfullmäktige.

Jag är också utsedd av Riksdagen att vara Riksbanksfullmäktig.

Trots dessa uppdrag är jag fortfarande förtroendevald på fritid och har kvar mitt arbete.

Var bor du?

Sedan 2000 på Styrsö, före det bodde vi i centrala Göteborg.

Hur gammal är du?

49

Vad är du intresserad av?

Att vara med våra barn, resa,litteratur, historia, röra mig ute i vår natur,skidåkning. Försöker fixa med huset efter bästa förmåga- en ny och spännande erfarenhet.Älskar att leva nära havet.
Uppdatering:

Flankings första uttalanden pekar på en fortsatt tydlig marknadsliberal, alliansvänlig, kort sagt Mauderniserad, centerpartistisk linje.

I Dagens Nyheter:
Anders Flanking menar att det är den senaste periodens förnyelse av partiet som har vänt trenden.